Ja, tänk vilka äventyr man kan råka ut för på en alldeles vanlig torsdag.

Såhär gick det till:

Var ute och rastade hundar i kyrkviken på lunchen när vi blev stoppade av personal från kyrkan. De frågade om vi visste någon med hund som kanske kunde hjälpa till att dra ett rep genom en 30m lång kulvert under kyrkan. Charlie (som en av dem heter) var inget vidare pigg på att själv krypa där eftersom det var rätt trångt. Av beskrivningen lät det som man kunde se hela vägen igenom och kunde då en ropa på hunden lät det ju som en baggis. Jag erbjöd mig att hjälpa till men kunde ju såklart inte lova att det skulle funka. Tog med mig Myra i sele och gick dit. Inser då att det kanske inte alls var så enkelt då man först skulle upp för en stege ca. 2. för att kunna skicka hunden. Jag var ju inte direkt klädd för att kravla runt där och efter en överläggning kom vi på att det kanske vore enklare att skicka från andra hållet så skulle Charlie ta emot Myra. Knallade således in i kyrkan, (undrar hur många hundar som fått promenera längs kyrkgången tidigare) och blev anvisad till ett litet hål rakt ner i golvet. Trångt var det och hunden skulle gå mitt under där jag stod. Svårt att förklara men det var väggar helt runtom så det blev liksom ingen naturlig nergång. Och jag hade inte en chans att se hur det såg ut där hon skulle ner. Så kom det oxå fram att det visst inte var riktigt raka spåret och att det fanns några avstckare på vägen. Hmmm, lite läskigt kändes det ändå. Knöt så fast repet i selen och fick typ dra henne ner i hålet. Hon såg inte alls någon vits att gå ner där. Först försökte hon vända sig och komma upp tillbaka men sedan fick hon nog vittring på Charlie + att hon säkert hörde att han ropade. Då jäklar tvärvände hon och drog iväg under golvet. Rakt ner i mörkret. Det var bara att mata lina för brinnande livet och hoppas på att det inte skulle bli något stopp.Hade en annan kille med hos mig som hade telefonkontakt med Charlie i andra ändan och det dröjde inte länge innan han meddelade att hon var framme. Duktiga modiga lilla Myra.  När jag kom tillbaka till dem fick Charlie bära henne ned för stegen och hon var hur nöjd och glad som helst. Kul att få lite nytta av att ha tränat en del hantering och lyft. De tackade sååå mycket för hjälpen och ville fota för att skicka till tidningen. Så igår var ett litet reportage om hur Myra hjälpt till med att fixa till den nya värmen. Kul att kunna hjälpa till. Hoppas nu att vi ligger bra till den dagen vi träffar på Gud!  

När vi inte är ute på sådana här äventyr så tränar vi lite spår, upplet & lydnad. Ylva med Ylle och vi har träffats nu några helger för att sparka igång varandra lite. De senaste spåren har varit kanon.

Alla pinnar med och bra upptag.  Uppletet, ja inte mycket att säga om det. Lite hennes gren känns det som. Idag körde vi på ett gärde och det märktes att det blev lite svårare, men tycker ändå att hon löste det bra. Tog bara lite längre tid. Lydnaden idag var väl lite både och. Blir så jäkla trött på att hon ska fjanta sig för att det är blött i gräset. När hon vid andra tillfällen är värsta "grislisa". Frustrerande måste jag säga.

Nästa helg blir nog inte så mycket träning. Jobbar hela helgen, söndag är ju skyltsöndag och Kattens Dag. Roligt! Mysigt oxå att få plocka fram lite ljusstakar och stjärnor i fönstren så det lyser upp lite i detta mörker. Det ser vi fram emot. Passar redan nu på att önska trevlig advent. Vem vet när nästa inlägg kommer. 

Kanske borde önska God Jul oxå....... 

Må så gott!